assååå ååååhhhhhh

Goda dagar drar förbi men minnena förblir,det vi två hade var igentligen helt unikt. Men allt som har sin början brukar ha sitt slut. jag kämpade länge men tappade min sista knut.Det hugger i hjärtat, gjorde jag de rätta ? eller agerade jag i stundens hetta.så säg mig vart står vi nu om tio år, oroande i mitt bröst,ja finns här. Kommer du ihåg hur vi skratta? Det känns att utan dig så kommer jag aldrig få lycka. Allt jag vill höra är att du kommer tillbaks , aldrig ge upp fast än smärtan är tung. Allt går i motvind, tårarna rinner ner för min kind varje gång ja blir påmind. Jag vill hjälpa dig, låt mig få finnas där, stäng inte ut mig från smärtan du bär. Jag blundar och ber att du ska komma hit och bara le.. du är allt och fruktansvärt mycket mer än bara det ..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0